Hade sett fram emot telfontiden med Per för jag trodde att det skulle kunna gå att lösa problemet med mina bröst. Jag måste ju vänta ända till i höst för att ev åtgärda vårtknopparna som det gick åt skogen med sist, men jag trodde inte att jag skulle behöva vänta så länge för att få komma på konsultation angående implantaten som ju nte vart nå bra alls
Jag vet att jag borde försöka lägga det här bakom mej nu, men jag klarar det inte, varenda gång jag ser mej i spegeln eller klär mej i lite urringade tröjor så blir jag påmind om hur illa det är.
Jag ville inte ha en flerfilig motorväg mellan brösten, jag ville ha en enkelriktad ko-stig *s*
Jag vill kunna bära urringad tröja som vem som helst, men det ser så knäppt ut att jag inte kan göra det *snyft*
Så mycket självömkan, jag vet, men det är svårt att vara glad när man inte är det
Nu ska jag till kvinnokliniken för ytterligare ett problem jag har......det är inte mycket kvinnlighet kvar i mej längre, man får väl abdikera till man istället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar