En framtidsvision som jag inte vill se och absolut inte vill bli en del av….

Jag vill förtydliga att jag (Stulit, Snooglat, Lånat, Kopierat,) denna texten från Fasans Blogg. Den är skriven av Bengt Fredriksson.

Men….Jag ville inte bara länka den, jag vet att många av mina besökare skulle inte bemöda sej med att klicka på länken…..Så..I hopp att dom ska läsa och ta till sej, så lägger jag upp den här på min egen blogg…..

             ~~~~~~~~~~~~~~

En framtidsvision som jag inte vill se och absolut inte vill bli en del av….

 

Klassmorfar 2019
Han sitter vid ett bord i skolans cafeteria, en medelålders man i trasiga, lappade kläder, en så kallad fas trea, eller långtidsarbetslös i jobb och utvecklingsgarantin. Här har han blivit placerad, eller rättare sagt råkat hamna efter att ha blivit föreslagen placeringen av arbetsförmedlingen. Detta eller sortera lump åt en second hand-butik fanns att välja på, han gav platsen som klassmorfar en chans.
Han känner sig trött. Nu tänker han försöka att få byta till lumpsorteringen istället, det passar betydligt bättre till mitt ”nya jag” konstaterar han medan han noterar ett nytt förslitningshål på armbågen. Han drar upp tröjan en bit så att hålet neutraliseras. Detta är fjärde gången på snart åtta år som fas trea han placeras ut, han börjar bli van nu. Han skrattar till lite när han tänker på ordet ” jobb och utvecklingsgarantin”. Avvecklingsgarantin borde det heta tänker han.

Några högstadiepojkar passerar, de tittar roat på honom och en av dem ropar – Tja, morfar hur är det idag då? – Faaan va sugigt jobb, kompletteras denna fråga med. Skrattande och obekymrade om den verklighet de snart skall konfronteras med försvinner de bort i korridoren.

Hur många gånger hade han inte hört detta? Jo, han håller med dem, inte för att han på något vis tycker att det är fel på att vara klassmorfar.. men..
Han är inne på andra terminen i skolan, egentligen skulle detta ha varit ett bra och meningsfullt arbete.. om förutsättningarna var annorlunda.

Att sitta här i trasiga och lappade kläder, som ett slags kvitto på sin sociala status … det känns…
Ett par omgångar hela och rena kläder  finns i garderoben, till finare tillfällen. En kostym inköpt från Röda korset för ett par hundringar,  det sved i plånboken…två hundra kronor.. det var hans ”roa sig” pengar det. Inget extra den här månaden heller.  Sen ytterligare ett par hela byxor och en skjorta.. Men ibland måste man prioritera annat, räkningar och mat, inga mer ”nya” kläder på ett tag.

Han öppnar inte gärna munnen längre, han är inte dum…förstår mycket väl hur det ser ut numer …
Skäms.
Tandläkare är ett minne från en annan tid..Minnesbilder från förr kommer för honom, semesterresor,  bröllop i fin kostym.. en tid när han kunde gå rak i ryggen och möta blicken från vem som helst.
Nu…
En klassmorfar som inte vill öppna munnen är han.. En klassmorfar som skall framstå som ett föredöme, visa att alla är lika mycket värda.. och ändå känna sig så här… ovärdig.
En morfar som inte ens kan köpa en leksak åt sina egna barnbarn, det är jag, tänkte han.

Ungdomarna är fina, mycket bättre än de flesta andra i den förståndiga vuxenvärlden han möter utanför arbetet.  Några grova skämt får han ta..
Somligt känns värre, några fjortistjejer har bestämt sig för att han är ett  äckligt peddo som sökt sig till skolan för att få tafsa..
Han som knappt törs möta deras blick eller öppna munnen. Det känns hårt när han hör deras viskningar. De tror att han är mycket äldre än han verkligen är, en döv gubbe med dåliga tänder som inget hör.. Men han hör.. och tårarna bränner under ögonlocken.
Han diskuterade sitt tandproblem med en lärare en gång. Denne kunde inte förstå hans problem att finansiera tandläkarbesöken, tyckte att han kunde prioritera tänderna framför något annat. Vad då? Frågade han. Läraren föreslog honom att prioritera bort semesterresor, restaurangbesök, bilbyten mm. Sedan gick han till sitt klassrum och undervisade eleverna om samhället och hur det fungerar.

Hur är en bra klassmorfar tänker han. Trygg bör han naturligtvis vara .. optimistisk.. väcka positiva känslor hos eleverna.. Är de förtjänta av en klassmorfar som endast är fysiskt närvarande?
Ändå… de flesta tycker ändå om honom, han är inte den som ”sätter sig på någon”. Hur skulle han överhuvudtaget  kunna göra det från sin position?

Vad ser de? En trasig undfallande figur som försöker skämta bort sig själv, sina trasiga tänder och lumpiga klädsel. Kanske finns det några som behöver honom också. Som den ensamma flyktingpojken som brukar sitta tyst bredvid honom och visa ett tummat kort på sin tandlösa mormor..  och den magra, bleka flickan som plötsligt lättade sitt hjärta för honom och pratade som ett vattenfall om allt i sitt liv och som efteråt skämdes och gick omvägar förbi honom… för att sen komma åter nästa vecka … och nästa… Han kommer att sakna dem.

För nu orkar han inte längre.. I morgon skall han begära förflyttning till lumpsorteringen. Det är ändå där jag hör hemma tänker han. Det är nog där jag slutar.

//Bengt Fredriksson

                           ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Är det så här vi vill ha det i framtiden…..Alla som röstade på moderaterna, känns det bra nu…..Ja…det gör väl det, ni har väl era jobb kvar fortfarande, detta drabbar ju inte er….Eller hur ??

 

Godmorgon på er alla där ute

Bitterhäxan har vaknat *s *