Det känns som jag inte hinner med, tiden går alldeles för fort nu och jag börjar på allvar bli orolig. Orolig för hur det ska gå för mej, vad som ska hända.....Verkligheten kryper inpå och jag kan inte påverka den alls känns det som :-(
Jag är ju som sagt positiv, det är inte det, men jag är rädd, rädd för att inte orka, rädd för att jag ska stå utanför tryggheten helt om det vidar sej att jag misslyckas :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar